Vi vill påminna om att i anslutning till Internationella arbetarkvinnors dag idag kommer Arbetarbildning anordna Röd lördag med temat Revolutionär feminism imorgon den 9 mars.
Intresserad av att komma? Kontakta kontakt@arbetarbildning.se
Välkommen!
Nedan text baseras på det föredrag som hölls på Arbetarbildnings evenemang i samband med internationella arbetarkvinnors dag 2018.
Inledning
Vi ska försöka belysa ett par viktiga aspekter relaterade till kvinnokampen. För att få en djupare teoretisk förståelse för de många aspekterna krävs dock vidare studier och undersökning i ämnet. Vi kommer inte med alla svar, men hoppas på att ge en bild av hur man bör närma sig frågan.
Ett vetenskapligt förhållningssätt
För att förstå vår verklighet och problemen i den behöver vi studera, vi behöver noggrant undersöka verkligheten på vetenskaplig grund. Det är endast på den vägen man kan bygga upp en teori som går att omsätta i praktik, utvärderas och utvecklas. Politik är beroende av teori, utan teori kan man omöjligt nå sina politiska mål och man kan inte heller bedöma om kampen som förs verkligen rör oss i rätt riktning. Utan teori kan den politiska kampen som bäst bli otillräcklig, i värsta fall kontraproduktiv. Teori är alltså inget fristående som man tillägnar sig för ”skojs skull”, utan är direkt förenat med den politiska praktiken.
Teorin och analysen kan vara helt eller delvis felaktiga. Om de är det, kommer det att ha en negativ effekt på den politiska kampen. Det är därför viktigt att förkasta dogmer som inte bekräftas i den politiska praktiken. Ett vetenskapligt förhållningssätt innebär att konstant utvärdera teorin i relation till ny information och erfarenheter i kampen. Det är därför också viktigt att studera historien, och speciellt historien av de politiska rörelser vars fotspår man följer. Vad gjordes rätt och vad gjordes fel? Det vore ett enormt misstag att inte tillvarata erfarenheterna från de politiska rörelser som kom före oss. De rörelser som har kämpat för att krossa kvinnoförtrycket har en rik historia som måste studeras – både deras vinster, och nederlag.
För att förstå förtrycket av kvinnor måste vi undersöka hur det hänger samman med samhällsstrukturen i allmänhet. Inget fenomen är isolerat, och det är därför viktigt att göra en helhetsanalys.
Ett misstag som brukar göras i nutida analyser, av såväl kvinnoförtrycket som andra frågor, är att de stannar vid en beskrivande bild av verkligheten och alla dess problem. Vilket kan vara användbart, men aldrig tillräckligt. För att förstå behöver vi kunna förklara varför kvinnoförtrycket uppkom, varför det existerar än idag och vad som måste göras för att få ett slut på det.
Ett annat misstag som görs idag är att personliga erfarenheter får en överdriven roll i den politiska analysen. Personliga erfarenheter kan självklart vara användbart, det kan hjälpa en att sätta sig in i politisk teori och att ta den till sig genom att den bekräftas i ens vardag. Men de personliga erfarenheterna i sig är inte nog för att förstå samhället. Personer med liknande erfarenheter kan dra olika slutsatser, och de olika slutsatserna kommer i olika hög grad stämma överens med verkligheten. De personliga erfarenheterna kommer alltid vara alltför ofullständiga för att basera en korrekt förståelse av samhället på dem.
Hade kvinnor fått kunskapen om hur de krossar det förtryck de utsätts för bara genom sina personliga erfarenheter av förtrycket – hade det inte dröjt länge förrän de slagit det i bitar. Men ingen får svaret bara genom att ha personliga erfarenheter, hade det varit så hade vi nog inte pratat om något förtryck idag.
För att bygga en teori för hur vi krossar kvinnoförtrycket måste vi kunna se bortom våra egna personliga erfarenheter, och genom noggranna och seriösa undersökningar och studier söka svaren på frågorna om vad som behöver göras. Detta ger oss också hopp, detta går att göra! Det går att förstå vår verklighet, och när vi förstår den kan vi sprida den medvetenheten vidare för att bygga en rörelse som kan lyckas med de uppgifter den ställer upp för sig och krossa det förtryck som kommer i dess väg.
Som marxister ser vi marxismen som det ramverk ur vilket svaren på dessa frågor går att hitta.
Marxistiska analyser
Den första som gjorde en marxistisk analys av kvinnoförtrycket var Fredrich Engels. I sin bok Familjens, privategendomens och statens ursprung analyserar Engels antropologisk data och argumenterar för att det var uppkomsten av privategendom, och med det klassamhället, som gav upphov till förtrycket av kvinnor. I dåtidens arbetsdelning i familjen hade mannen ett större ansvar att införskaffa mat och kontrollerade arbetsmedlen för att göra detta, och kvinnan hade ansvaret och kontrollen över hemmet. Mannen ägde boskapen och senare också de nya arbetsmedlen som uppkom med klassamhällets början, slavarna.
I och med detta ändrades kvinnans ställning i samhället. Kvinnan hade tidigare haft en hög ställning på grund av hennes ansvar och kontroll över hemmet, och oftast skedde arvsrätten på moderns sida, det som kallas modersrätten. Mannens ställning förstärktes när privategendomen växte fram och rikedomarna ökade, då det var han kontrollerade dessa. För att föra vidare privategendomen till sina barn, övergick modersrätten i fadersrätt och mannen fick kontrollen även i hemmet. Där förslavade han kvinnan i en ensidig monogami för att försäkra sig om att barnen var hans.
Enligt Engels var alltså kvinnoförtrycket direkt kopplat till privategendomen och klassamhällets uppkomst, och kan därför bara slutgiltigt avskaffas genom klassamhällets störtande.
En annan marxist som gjort en analys av kvinnoförtrycket är Lise Vogel, i hennes bok Marxismen och kvinnoförtrycket analyserar hon kvinnoförtrycket i förhållande till reproduktionen av arbetskraft i klassamhället. Hon argumenterar för att kvinnoförtrycket i den härskande klassen och det i den förtryckta, arbetande klassen är teoretiskt skilda, även om det upplevs som ett gemensamt kulturellt fenomen.
Inom den härskande klassen handlar förtrycket av kvinnor om kontroll över egendomen, medan förtrycket av kvinnor i den arbetande klassen har en annan funktion, relaterad till utsugningen av den arbetande klassen som helhet. För att analysera detta använder hon konceptet reproduktionen av arbetskraft. Ett koncept som inte kommer att förklaras i sin helhet här, men som är relaterat till den härskande klassens behov av att förnya den arbetskraft som genererar dess rikedomar, både för att denna arbetskraft från dag till dag ska kunna fortsätta arbeta, och att nya personer ska komma in i denna arbetskraft. Den härskande klassen vill uppnå detta med så låga kostnader som möjligt, samtidigt som den maximerar utsugningen av de arbetande och därigenom ökar sina rikedomar.
Här kommer det faktum att mänskligheten är indelat i två grupper in, de som kan föda barn och de som inte kan det. Under processen av barnafödande, som för den härskande klassen är nödvändigt för att förnya arbetskraften, är kvinnans förmåga att delta i arbete som skapar rikedomar åt den härskande klassen reducerad. Detta leder alltså till en motsättning för den härskande klassen: motsättningen mellan att långsiktigt ha kvar arbetskraft som utför arbete, och att kortsiktigt införskaffa sig så stora rikedomar som möjligt. Hur stark denna motsättning är beror på en mängd olika faktorer, men motsättningen förvärras vid tidpunkter då den härskande klassen är i behov av att få ut så mycket rikedomar från de arbetande som möjligt, samtidigt som den behöver förstora eller förnya arbetskraften, så som vid kriser och krig.
För att lösa motsättningen, alltså kunna utsuga så mycket rikedomar som möjligt och samtidigt förnya arbetskraften, har de härskande klasserna generellt använt sig av institutionaliserat kvinnoförtryck och kontroll över kvinnors reproduktion. Männen ges dominans över kvinnor, och får större ansvar att utföra arbete som utgör en försörjning, medan kvinnor får större ansvar för det omsorgsarbete som krävs för att reproducera arbetskraften. En form av sådant arbete brukar ofta idag kallas obetalt hemarbete. I slutändan är detta till för att tjäna den härskande klassens behov. Men hur väl den härskande klassen lyckas lösa denna motsättning är också en fråga om motstånd och kamp från den förtryckta klassen.
Behovet av revolution
Slutsatser vi kan dra av dessa två marxisters teoretiska bidrag är hur tätt kopplat kvinnoförtrycket är till klassamhället, samt att det är en absolut nödvändighet att krossa klassamhället för att få ett slut på kvinnoförtrycket. Därmed är den socialistiska revolutionen, arbetarklassens revolution, också en kvinnorevolution. Det visar även att kvinnors kamp mot sitt förtryck, motstånd mot kontrollen över deras kroppar och kritik mot alla de strukturer som håller dem bundna har potentialen att förvandlas till en kamp mot kapitalismen och för revolutionen.
Ett mothugg man kan få höra när det pratas om att en revolution krävs för befrielsen av kvinnor är att man “skjuter upp kvinnors befrielse till revolutionen” och att en endast vill föra kvinnokampen i ord. Självklart är det bra att vara vaksam mot de som i ord säger sig kämpa för befrielse, men som i handling inte gör det. Det är också viktigt att vara vaksam när detta kommer från reformistiska självutnämnda ”representanter” för kvinnor, som i bästa fall välmenat leder kampen åt fel håll, men som i värsta fall utnyttjar kampen för att förbättra sin egen position i samhället. Om det är så att revolutionen krävs för kvinnors befrielse och det inte finns några andra alternativ, då är det för en revolutionär inte en fråga om att skjuta upp befrielsen, utan en fråga om att INTE skjuta upp revolutionen och att bygga den revolutionära rörelsen nu. Kvinnokampen kommer vara en viktig del i att bygga den revolutionära rörelsen, vi kan lära av historien att revolutionärerna har varit dem som kunnat kämpa bäst, även för vardagskrav i dagens samhälle, men dessa kamper måste förvandlas till en revolutionär kamp. Kampen mot kvinnoförtryckets alla uttryck kommer behöva föras och den kommer stärka den revolutionära rörelsen. Men även efter revolutionen kommer kampen mot kvinnoförtryckets kvarlevande kulturella uttryck behöva fortsätta, det kommer den göra ända till det en gång för alla förpassats dit det hör hemma, på ett museum.
Det finns även de som påstår att kvinnor har fått det mycket bättre idag, att i alla fall här i Sverige har kvinnor kommit en lång väg mot att krossa kvinnoförtrycket, och det är sant att stora landvinningar har gjorts. Men vi vet också att den härskande klassen kan dra tillbaka dessa landvinningar, ett exempel på ett sådant försök är Polen där regeringen försökte försämra aborträtten. I detta fall gick hundratusentals kvinnor ut i heroiskt motstånd och lyckades stoppa attacken mot dem.
I slutändan är den socialistiska revolutionen det enda som kan säkra alla landvinningar, och med kapitalismens ständiga kriser och krig är det stor chans att flera attacker mot såväl kvinnor som arbetare i allmänhet kommer att komma. Det är god tid att vända motståndskampen mot dessa attacker till en kamp för revolutionen.
Leve den internationella socialistiska kvinnodagen!
Leve den revolutionära kvinnorörelsen världen över!
Studera med oss för att på vetenskaplig grund bygga upp en revolutionär teori som kan leda vägen för kvinnors, arbetares och hela mänsklighetens befrielse.