Ingen Marx utan revolution

Arbetarbildnings kommentar om ett samtal som inte fick hållas

 

På 200-årsdagen av Karl Marx födelse, den femte maj 2018, hade vi i Arbetarbildning tillsammans med Clarté planerat att hålla ett panelsamtal på ABF Stockholm under titeln “Vad innebär det att vara revolutionär idag?”. Arbetarbildnings syfte var att uppmärksamma Marx-jubileet genom att knyta an till det viktigaste och mest genomgående temat hos Marx: nödvändigheten av revolutionen. I vårt tycke är detta knappast kontroversiellt.

Bara några få dagar innan evenemanget skulle äga rum fick vi via Clarté (som skötte de praktiska förberedelserna runt evenemanget) veta att en tjänsteman på ABF ställt in föredraget. Skälet, som formulerades mycket luddigt, angavs vara att ABF Stockholm menade att föredraget stred mot deras värdegrund och demokratiska principer.

Som svar på detta gick Clarté ut offentligt och berättade vad som skett. Detta ledde till att ABF Stockholm fick mottaga oräkneliga synpunkter och hård kritik via såväl mail som i sociala medier. Relativt snabbt var ABF Stockholm ute och berättade att det hela var ett missförstånd, att det handlade om “bristande rutiner”, att Marx visst var välkommen… ja till och med att man älskade Marx och att han hade en självklar plats hos ABF Stockholm. De passade också på att hänvisa till ett evenemang om Marx som arrangerades av Ung Vänster på samma dag, den femte maj, som belägg för att Marx var välkommen. En rad olika turer fram och tillbaka följde. Som det ser ut idag verkar följande gälla: ABF Stockholm menar att Clarté alltid är välkomna, vad frågan hela tiden gällde var Arbetarbildnings deltagande. Nu ska evenemanget hållas på ett annat datum. Genom “bristande rutiner” och “felaktiga beslut” skulle en lägre tjänsteman tidigare fattat ett felaktig beslut då denne inte litade på Clarté som arrangör utan istället gjorde egen research och fann att Arbetarbildning misstänkt många gånger nämnde revolution på sin hemsida(!). Dessutom fanns det ingen kontaktperson utskriven på hemsidan.

Mycket riktigt! Vi i Arbetarbildning är revolutionärer. Vi är det på samma sätt som Marx var revolutionär och det är vår fasta uppfattning att det vore att kraftfullt förvanska Marx minne att inte framhålla att han var revolutionär i både handling och ord. Ingen Marx utan revolution!

Nedan återkommer vi till frågan om kontaktpersoner på hemsidan och andra antydningar om påstådd “skumhet” som florerat. Men låt oss först konstatera några enkla saker och framföra vår syn på händelseförloppet.

För den som följt alla turer kring detta är några saker uppenbara:

1) ABF Stockholm har ändrat sina beslut och de påstådda bevekelsegrunderna för dessa beslut på ett märkligt sätt.

2) Tjänstemän på ABF Stockholm ser det som sin uppgift att “undersöka” om organisationer verkar vara revolutionära, och om så är fallet används det som en bevekelsegrund för att ställa in evenemang.

3) Problemet för ABF Stockholm var aldrig Marx som namn eller oskadliggjord historisk person, utan att vi faktiskt ville framhålla och aktualisera en viktig del av hans tänkande: behovet av revolution.

Vi tycker även att det är mycket relevant att fråga sig om det verkligen var så som ABF menar, det vill säga att en lägre tjänsteman tog ett felaktigt beslut på eget bevåg. Kan det verkligen uteslutas att sagda tjänsteman agerade helt enligt direktiv eller att beslutet föranleddes av påtryckningar utifrån?

Så hur ser vi i Arbetarbildning på det som inträffat? Vi är inte förvånande (möjligen med undantag för ABF Stockholms taffliga hanterade av frågan). Händelsen befäster en lärdom vi redan har dragit: vi som vill ha ett annat samhälle kan inte förlita oss på yttre krafters välvilja eller godtycke, vi måste bygga en rörelse som kan stå på egna ben. Liksom arbetare kring förra sekelskiftet var tvungna att skapa sina egna möteslokaler, sina egna platser för diskussion och debatt, måste vi göra detsamma idag. Att ABF som är sprunget ur dåtidens föraktade och bespottade rörelse har så dålig taktkänsla kan man kanske skratta lite åt, men det är knappast något som gör oss förvånade eller särskilt upprörda.

Vi måste lita på egna krafter då våra evenemang bevisligen godtyckligt på mycket kort varsel kan ställas in med vaga hänvisningar till formuleringar på vår hemsida. Vi måste lita på egna krafter då arbetarklassens yttrandefrihet i ett borgerligt samhälle alltid är villkorad och kringskuren på grund av egendomsförhållandena: borgarklassen äger i princip all media och alla plattformar för den “offentliga debatten”. Vi måste lita på egna krafter därför att vi faktiskt på allvar vill göra revolution.

Så till några klargöranden gällande vissa frågor som diskuterats om hur vi presenterar oss själva (vi behöver knappast påpeka det skeva i att dessa frågor bitvis varit de centrala i debatten).

En ihållande frågeställning har varit om varför vi inte går ut med namn på medlemmar och varför vi vidtar åtgärder för att förhindra igenkänning av personer som figurerar på bilder på vår hemsida.

Vi har flertalet skäl till att inte skriva ut namn på våra kamrater eller publicera bilder som är lätta att identifiera personer på. Dock har vi hittills bara hittat ett enda potentiellt skäl till att inte göra det. Det är just att allehanda institutionsbyråkrater, pennfäktare och andra som har stort förtroende för den rådande ordningen, kanske tycker det verkar konstigt eller skumt. I vårt massarbete har vi sällan, nästintill aldrig, stött på någon som tyckt att det är konstigt, men det beror nog på att de vi arbetar med och de vi organiserar inte tillhör tidigare nämnda kategorier utan är vanliga arbetare som är trötta på det här systemet och vet hur brutalt det är.

Nåväl, låt oss nu presentera ett urval av anledningar till att vi inte exponerar våra medlemmar:

1)  Vi tror att personfokuseringen och den allmänna tendensen att rörelser blir mer och mer lika NGO:er är ytterst skadlig. Istället för rörelser som utarbetar sin egen praktik och teori, så finns det en tendens i persondrivna rörelser att dess talan i olika sammanhang förs av en person eller ett fåtal personer och att rörelsen eller organisationens ståndpunkt anpassas efter vad dessa personer proklamerar. Istället för levande rörelser av människor så får vi i förlängningen inbetalningkort, PR-kampanjer, semikända talespersoner och kontor i Stockholms innerstad.

2)  Vi har inga som helst problem med att stå på ett podie eller i en samling människor och presentera oss med namn, men vi gör det som representanter för en rörelse och för just det sammanhanget. Med internet blir du känd som representant för organisationen i hela världen om du till exempel står uppskriven som talare. Våra medlemmar är vanliga arbetare och en del studenter, vi vill kunna samlas för att diskutera marxismens teori och praktik utan att lämna ut våra namn till alla med tillgång till en dator. 72% av arbetsköparna gör sökningar på nätet innan anställning enligt Unionens tidning Kollega, 30% har valt bort att anställa någon på grund av saker de hittat på nätet. Detta är bara ett exempel på problem de enskilda medlemmarna kan få om de figurerar på nätet som representater för en revolutionär organisation. Svartlistningen fungerar utan centrala listor inne på Svenskt Näringsliv. Andra problem kan vara resor till hemlandet om man inte är född i Sverige, attacker och uthängning utförda av fascister, nekade visum, övervakning av telefoner, riktade malware/virusattacker mot datorer eller telefoner, etc. etc.

3) Sist men inte minst vill vi som organisation stå fria att kunna handla på det sätt vi anser krävs. Vi måste bygga organisationer som är beredda på alla eventualiteter. Hur vi kommer att behöva agera, eller hur klassfienden kommer att agera i framtiden, kan vi inte veta idag. Allt beror såklart på hur de objektiva och subjektiva krafterna utvecklas. Idag kan man fortfarande verka och propagera som kommunist och revolutionär i det här landet, trots de inskränkningar som finns i både fri- och rättigheter (bland annat beroende på de borgerliga egendomsförhållandena), men hur ser det ut om fem år, eller om tio år? Om vi redan idag i onödan gör individers organisationstillhörighet till allmän kännedom (och därmed till våra motståndares kännedom) inskränker vi vår egen handlingsfrihet i framtiden. Saker kan förändras snabbt, vissa dagar händer det mer än på hundra år. Låt oss ta den ukrainska vänsterorganisationen Borotba som exempel. De krossades helt när fascistiska gatukrafter tillsammans med “västvänliga” oligarker i parlamentet kom till makten. I efterhand slog Borotba fast att man varit för naiva, att man för sent hade reflekterat över framtiden, att man trott att saker skulle fortsätta som de gjorde i en evolutionär linje. Flera är nu döda och många andra har blivit misshandlade och fängslade eller fått gå i landsflykt. Exemplena är många fler, vi skulle kunna nämna Indonesien, Chile etc., men stannar vid detta nutida och geografiskt närliggande exempel.

Givet den nuvarande utvecklingen både i världen och i Sverige menar vi att detta inte är hypotetiska resonemang utan potentiell konkret verklighet.

Slutligen vill Arbetarbildning ta tillfället i akt att framföra ett tack till alla kamrater som ställt sig solidariska till oss i denna fråga oavsett eventuella meningsskiljaktigheter i andra frågor.

Allra sist vill vi citera Marx bevingade ord som avslutar det Kommunistiska manifestet:

Kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter. De förklarar öppet, att deras mål blott kan nås genom en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning. Må de härskande klasserna darra för en kommunistisk revolution. Proletärerna har i den ingenting annat att förlora än sina bojor. Men de har en värld att vinna.

Proletärer i alla länder, förena er!