Idag den 8:e mars högtidlighåller vi den internationella socialistiska kvinnodagen. Sedan dagen utropades 1910 på den internationella socialistiska kvinnokonferensen som leddes av revolutionären Clara Zetkin har den högtidlighållits för att att uppmärksamma kämpande kvinnor världen över. 8:e mars har historiskt varit en kampdag, otaliga gånger har kvinnor rest sig mot sina förtryckare. Ett exempel på detta är att de demonstrationer och strejker som utlystes på denna kampdag 1917 utmynnade i februarirevolutionen vilket var upptakten till den proletära oktoberrevolutionen.

Istället för denna masskamp med revolutionär sprängkraft högtidlighålls 8:e mars idag ofta som någonting helt annat. I den revolutionära kvinnokampens frånvaro sätter borgerliga feminister sin prägel på våran dag. Detta är ett uttryck för att kvinnokamp idag ofta likställs med borgerliga kvinnors kamp för sina intressen. Denna utveckling hänger samman med att kvinnorörelsen har institutionaliserats och blivit till välbetalda heltidsjobb eller akademiska karriärer för en liten grupp kvinnor i väst. Många kvinnoorganisationer idag är NGO:er istället för genuina folkrörelser. I bästa fall är dessa välmenande men tandlösa, i värsta fall kan de förorda imperialistiska interventioner i kvinnofrigörelsens namn. Dessa organisationer är i regel bundna till borgerliga intressen och agerar ibland direkt kontrarevolutionärt genom att absorbera och passivisera de verkliga initiativen nedifrån.

Kvinnornas fullständiga frigörelse kan inte bli verklighet inom ramarna för det borgerliga samhället, den förutsätter klassamhällets avskaffande och hela mänsklighetens frigörelse; kommunismen. Därför måste kvinnorörelsen organisera sig självständigt på revolutionär grund, som ett vapen i de arbetande kvinnornas kamp. Det är med denna politiska övertygelse och praktik som 8:e mars instiftades, det är detta arv som den revolutionära rörelsen med stolthet måste föra vidare.

FÖR EN KÄMPANDE REVOLUTIONÄR KVINNORÖRELSE!
LEVE DEN INTERNATIONELLA SOCIALISTISKA KVINNODAGEN!