Arbetarbildning bjuder in till vårt första majfirande. I år kommer vi hålla en samling vid La Mano, monumentet till de Spanienfrivilligas minne, på Södermalm. Efter samlingen kommer firandet att fortsätta med ölhäng i en närliggande park, och kvällen avslutas med en fest i en abonnerad lokal. Vid frågor vänd er till vår mejladress (kontakt[snabel-a]arbetarbildning.se). Vi ser framemot ditt deltagande.
- Plats: La Mano, Katarinavägen (T-bana: Slussen)
- Tid: 12:00
Revolution har gjorts förr, det kan göras igen – om inte vi, vem?
Första maj är arbetarklassens internationella kamp- och högtidsdag. Det är en dag när vi stolt minns den revolutionära arbetarklassens historia. En dag då vi hedrar de miljontals som innan oss har kämpat för revolutionen och inte minst de revolutioner som lyckats och visat för alla att det är möjligt att krossa kapitalismen och bygga ett annat samhälle.
I år är det ett så kallat ”supervalår”. Vi översköljs ständigt med nya opinionsundersökningar och vilken partiledare som för tillfället råkar vara mer populär än de andra. Men de mest brännande frågorna kommer aldrig diskuteras, och än mindre lösas, inom den borgerliga demokratins ramar. Just för att den borgerliga staten är en produkt av kapitalismen och därför en del av problemet.
Den politiska konflikten står inte mellan vem som stödjer partikampanj X eller Y, utan den står klart och tydligt mellan de som aktivt försvarar det här samhället och de som kämpar för kapitalismens undergång. Oräkneliga partier och rörelser har i över 100 år försökt att reformera bort kapitalismen, vilket i praktiken alltid betytt viljan att skapa en mer human kapitalism. Nu står vi återigen mitt i krisen och inget tyder på att vi har sett det värsta än. Varesig det gäller den ekonomiska exploateringen, fascismens utbredning eller imperialismens krigslystnad.
Vad kan vi då göra? Vi kan börja med att lära av historien. Kommunistiska rörelser har vunnit flera historiska segrar och det är vår plikt som revolutionärer att dra lärdom av den kamp som våra kamrater fört i över 150 år. Om vi inte kan förmå oss själva att studera vår egen arbetarrörelses historia är vi dömda att hamna i samma återvändsgränder som tidigare generationer.
Men framförallt är det att ignorera erfarenheter som grundat sig i klasskamp på liv och död. Erfarenheter som lett arbetarklassen till revolution och socialism. Erfarenheter som ledde till krossandet av fascismen. Pariskommunen, revolutionerna i Ryssland, Kina och Kuba, samt många andra lyckade som misslyckade revolutionsförsök är en del av vår historia. Likaväl som antiimperialistiska och antikoloniala kamper från Algeriet till Vietnam, från Palestina till Kurdistan. Detsamma gäller all pågående revolutionär klasskamp världen över. Vår historia är rik och det är vår uppgift att använda den som ett vapen i klasskampen.
Vi menar att den enda vägen framåt är revolution. Men hur? Kan vi inte bara göra en dygd av de rätta och fläckfria åsikterna medan vi inväntar revolutionen? Nej, vi måste organisera oss här och nu. Enskilda spontana uppror kan mycket väl ske, men de leder i sig aldrig till en socialistisk samhällsomvandling. I brist på en organiserad revolutionär rörelse rinner allt som oftast upproren ut i sanden. En företrädare för borgarklassen byts ut mot en annan.
Men är det inte bättre att vänta med organiserandet tills tiden är mogen? Att vänta med organiseringen tills det potentiella upproret, eller den magiska uppkomsten av ett gynnsamt politiskt läge, är att på förhand acceptera underläge. Det är samtidigt en illusion att tro att revolutionen kommer ske av sig själv likt en naturlag. Men sanningen är att om ingen planmässigt och under organiserade former arbetar för revolutionens förverkligande kommer vi aldrig uppleva den. Om inte vi arbetar för revolutionen, vem ska då göra det? Ansvaret är vårt och ingen annans. Läget är inte lika dystert som vissa vill hävda. Tvärtom, vi har alla möjligheter att bygga upp en stark revolutionär rörelse i Sverige. Kamrater, framtiden är vår!