Arbetarbildning och Revolutionära Fronten samlades vid La Mano, monumentet för de spanienfrivilliga på södermalm i Stockholm, för en gemensam manifestation under parollen ”För ett revolutionärt första maj”.

Sedan Haymarketmassakern 1886 har första maj firats som den internationella arbetarrörelsens revolutionära kamp- och högtidsdag. Hundratals miljoner är dom kamrater som sedan dess, många gånger under hårt förtryck och mycket svåra förhållanden, tagit till gatorna på första maj som en del av kampen för det stats- och klasslösa samhället. Vi menar att Stockholm är värt ett första majfirande som ger rättvisa åt deras och våran kamp, ett första maj i revolutionens anda.

Organisationerna ställde upp sig på vardera sida av monumentet. Efter en kortare introduktion så höll båda organisationerna varsitt tal. Utöver en bandeoroll med den gemensamma parollen så hade varje organisation varsin banderoll. Arbetarbildnings banderoll hade en paroll som löd ”Till kamp för den kommunistiska nödvändigheten! – Erfarenhet – Medvetenhet – Hängivenhet”.

Manifestationen avslutades med att vi gemensamt sjöng några valda verser ur Internationalen.

Dagen fortsatte firas på en abonnerad krog där vi sjöng revolutionära kampsånger.

Vi från Arbetarbildning vill skicka våra varmaste hälsningar till Revolutionära Fronten och alla kamrater och sympatisörer som deltog i att ta detta steg mot ett revolutionärt första maj i Stockholm!

Till kamp för den kommunistiska nödvändigheten! –Erfarenhet –Medvetenhet –Hängivenhet.

För ett revolutionärt första maj!

Leve kommunismen!

Nedan följer Arbetarbildnings tal:

”Kamrater, idag är det första maj, arbetarklassens kamp-och högtidsdag. Kapitalismen innebär utsugning, fattigdom, krig och svält för majoriteten av jordens befolkning. För oss som samlats här idag är det uppenbart att det inte är någon slump, utan precis så som kapitalismen alltid fungerat och alltid kommer att fungera. Allt fler inser nödvändigheten av revolution och ett annat samhälle. Det klass- och statslösa samhället – kommunismen.

Att inse att ett annat samhälle behövs är inte tillräckligt. De senaste åren har allt fler insett detta och det en gång tabubelagda ordet kommunism har i vissa vänsterkretsar blivit trendigt. Men kommunismen är inte ett coolt ord, en horisont, en etikett eller ett filosofiskt begrepp – det är en nödvändighet. En nödvändighet att kämpa för här och nu. Att bara lite rebelliskt använda ordet kommunism tar oss inte framåt. Att ansluta sig till ett abstrakt begrepp förändrar inte ett småborgerligt politiskt innehåll.

Det räcker inte att inse att kommunismen är nödvändig. Vår uppgift är att ta konkreta steg mot att förverkliga kommunismen. Vägen dit är inte lätt. Det kommer att kräva organisation och målmedveten kamp. En splittrad, spontan och okoordinerad rörelse kommer krossas mot den borgerliga statens murar. Detta har vi sett exempel på gång på gång bara under de senaste 20 åren. Vi minns alla antiglobaliseringsrörelsens kollaps, Occupyrörelsens oförmåga att utveckla kampen till något som på allvar hotar systemet eller den arabiska våren som slutade i inbördeskrig pådriva av imperialismen och maktövertagande av nya borgare.

Ändå fetischeras rörelser som dessa och myten om det spontana löst organiserade upproret som har möjlighet att krossa kapitalismen ges ständigt förnyad näring. I många fall väljer så kallade revolutionärer medvetet att okritiskt sätta sin tilltro till och lovorda rörelser som man vet inte kommer kunna göra revolution. Detta passar in i den småborgerliga bekvämlighet som dessa så kallade revolutionärer ogärna rör sig bortom. Det är helt enkelt bekvämare att välja en rörelse man vet kommer misslyckas med att skapa ett nytt samhälle. Genom att omfamna historiens förlorare slipper man ta ansvar för det lyckade maktövertagandets ofrånkomliga nödvändigheter. Det är vi som måste finna modet att organisera oss för revolutionens realiteter, för socialism och kommunism.

För att bemöta den borgerliga staten och krossa kapitalismen krävs en enhetlig, disciplinerad och hängiven organisation. En organisation som har möjlighet att samla arbetarrörelsens historiska erfarenheter världen över, dra nya lärdomar och använda dessa för revolutionen.
Denna organisation måste grunda sig på bildning och kamp, med en ständigt levande analys som en integrerad del av kampen. Detta står i direkt motsättning mot det dumhetsideal som är det dominerande i vårt samhälle och som bärs fram av dagens allt mer dekadenta borgarklass. Hand i hand med detta dumhetsideal finns tendensen att fokusera och upphöja det närmast oväsenliga, på bekostnad av det verkligt väsentliga. Denna tendens är påtagtlig både i samhället i stort och inom vänstern. Vi måste resa oss ur den blinda aktivismens träsk. Ta steget mot att erövra makten, det enda verkligt väsentliga. Även om kommunismen inte kan beskrivas eller planeras i detalj så är den och vägen dit något mycket konkretare än bara en filosofisk idé.

Vi måste bygga vår motmakt, den revolutionära dubbelmakten. Denna dubbelmakt utmanar den borgerliga staten på alla dess plan. Den är en stat under utveckling, en proletär makt med sikte på massans mobilisering, politisering, organisering och beväpning. Den kommer att under sin tillväxt ta skiftande former och allehanda uttryck, men alltid självständig, oberoende och självbestämmande gentemot den borgerliga makten och dess institutioner, både statliga och privata. Det är endast genom denna dubbelmakt vi slutligen kan krossa den borgerliga staten och samtidigt är den löftet om det nya samhällets fortsatta utveckling mot en ordning utan klasser och förtryck; motmakten är grunden för den proletära diktaturen, som den nödvändiga övergången till kommunismen. Endast så kan kommunismen istället för att vara ett ord eller en filosofisk idé, bli verklighet.”